Jag skriver ett personligt brev. På engelska. Personliga brev är svåra normalt, tycker jag, och på engelska blir det ju inte lättare. Särskilt inte när jag inte vet vad the English people are expecting liksom. Jag tittar på min text, ser hur simpel och nästan barnslig den är. Jag ser språkliga fel, jag ser ju att man inte kan skriva sådär, att man inte säger så, att det är fel, men jag vet inte hur jag ska skriva det annars. Jag kommer på mig själv med att bli irriterad. Irriterad på det engelska språket. Irriterad för att jag inte vet vad jag ska skriva. Men framförallt irriterad för att jag inte kan uttrycka mig bättre.
Men det finns en anledning till att jag sitter och skriver det där brevet. Jag vill ju bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar