måndag 18 oktober 2010

Kan inte helgen bara vara för evigt?

Tårarna kunde inte sluta rinna. Jag torkade mig runt ögonen utan att det blev bättre och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Mina kinder var genomblöta. Av salta tårar, som kom från... ja, skratt. Aldrig förr har jag gråtit så mycket av skratt som jag gjorde i går kväll. Men underhållingshypnos är precis vad det låter – underhållande. Sist var ju jag en av de hypnotiserade, så jag vet hur härligt man har det där på scenen. Men herregud vad roligt jag hade som tittade på den här gången!

Hypnosen tillsammans med spontanitet, utmaningar och fina människor har gjort helgen till den mest fantastiska helgen på oerhört länge. Min kära vän och jag har gjort så mycket bra saker och haft det så trevligt att jag aldrig ville åka därifrån. Uppsala och Stockholm har tagit emot mig med öppna armar. Jag älskar de där städerna och fick jag välja skulle jag glömma plugget och stanna för evigt.

2 kommentarer:

Linn sa...

Ja, tänk om det fanns mer som kunde vara för evigt. Fler stunder, fler ögonblick.
Jag tycker att du ska komma hit snart igen. Så. Nu har jag satt det på pränt. Visserligen ingen världsnyhet, men tåls att berätta hur många gånger som helst. Största kramen!

Johanna sa...

Som du förstår så vill jag komma tillbaka fortare än kvickt. Jag hoppas det blir så!

Google Analytics Alternative