Jag är en tjej på 27 vintrar som ser mig själv som en hurtbulle (mums, bullar igen) i grunden. Men faktum är att det var länge sedan jag faktiskt var hurtig. Nu behöver jag komma i gång med träningen (och sluta småäta kakor), men mitt stora problem och min största fråga är: hur motiverar man sig?
Jag vet att jag mår fantastiskt bra när jag tränar regelbundet. Jag vet att jag får endorfinkickar av spinning och av dans. Jag vet att jag blir piggare, gladare, mer nöjd med mig själv och så vidare och så vidare. Men den vetskapen spelar liksom ingen roll, eftersom jag också vet att det är jätteskönt att ligga i soffan och att det är jättegott att fika. Att träna innebär ta sig dit, vara där en timme, ta sig hem, duscha... Det tar tid. Att stanna hemma är så mycket lättare. HUR GÖR MAN?!
5 kommentarer:
Ingen av personerna i filmen har något med brevet att göra... ;)
Jag har också jättesvårt att ta mig iväg och träna, som sagt så är ju soffan så sjukt skön!
Men jag tror att man behöver ett mål med sin träning. Typ att springa tjejmilen, eller köra tjejvasan eller cykla vätternrundan, eller bara ett eget mål som att orka springa en mil utan att stanna, att orka göra 10 armhävningar på tå eller liknande. Men ett mål, gärna ett man berättar för folk om, blir svårare att slingra sig då.
Jag funderar på att involvera nya bloggen i min träning. Bara för att sätta lite press på mig själv. Måste bara bestämma vilket mål jag ska sätta upp.
Jag motiverar mig med hjalp av fika. Om jag springer och tranar kan jag fika mera utan att fa daligt samvete. Jag springer alltid med en mental bild av en morotskaka dinglande i ett snore framfor mig.
Vet inte om det ar det mest halsosammt tipset jag har kommit med, men hey ho, det funkar...
Emma: Ett mål är säkert bra, men jag vet inte vad mitt mål skulle kunna vara. Tjej- eller Kortvasan skulle jag ju vilja köra någon gång, men jag är ju så naiv att jag tror att man inte behöver särskilt mycket träning för tre mil på skidor...
Sofia: Så tänkte jag förut! Att jag tränar för att kunna fika. Och jag hade sällan dåligt samvete när jag käkade sötsaker. Haha, en mental bild av en morotskaka dinglande framför sig, herregud... Tyvärr tror jag inte att det får mig att TA MIG TILL träningen. Att träna i sig, till exempel spinna, är skitkul när jag väl sitter där, men att verkligen ta sig dit... Planen är att göra det i dag. Hur ska det gå?!
Hej! Jag hittade precis hit via Sofias blogg, och ville bara tipsa om en blogg som kanske kan vara till hjälp: Linnas träningsskola (http://linnajohansson.se/om-traning-vi-tar-det-fran-borjan/). Jag har läst många av hennes inlägg i den kategorin, och gillar henne verkligen! Det är absolut inte hurtigt eller överdrivet peppande eller så, utan väldigt jordnära, praktiskt och liksom vardagligt. Om att ha ett bra perspektiv på träning, och om att få in det i vardagen. Typ så. Kolla gärna och se om det kan hjälpa! Lycka till!
Tack för tipset, Karin!
Skicka en kommentar