I eftermiddags fick jag en knäpp. Jag ville baka. Och nej, jag var inte ett dugg sötsugen, utan bara rastlös och bakade därför inte bara en grej, utan tre. Först en smulpaj på de gamla äpplena i kylen. Sedan tog jag mina två nästan bruna bananer och gjorde en banankaka, det enda jag faktiskt kunde tänka mig att smaka. Tyvärr blev den misslyckad, men jag skyller på min förbaskade gasugn som inte alls fungerar som någon annan ugn jag använt förr. (Hur tusan ska man tänka när värmen kommer underifrån och när man inte ser vilken temperatur man ställer in liksom?) Det tredje bakverket? Chokladbollar, förstås. Och resten av äpplena kokade jag i socker och frös in – redo för att bli dessert med toscasmet och glass. Ah, vilken husmor man är som gödar sin, eh, frys.
5 kommentarer:
Efter ett halvår i Amerikat har jag fortfarande inte lyckats få till något annat än tevatten och pasta på min gasspis/ugn. Jag fattar verkligen inte grejen – och hur det kommer sig att alla kockar fullkomligen älskar dem?!
En annan grej; jag har fått en inbjudan till frilansmingel i Sthlm 3 okt. Har du fått den? Ska du gå?
Jag älskar faktiskt spisen. Funkar superbra att woka och steka och koka. Men ugnen! Ett mysterium.
Ja, jag tänkte gå på frilansminglet! Haka!!
Ar det 'Gasmarks' som din ugn anvander sig av for att mata temperaturen?
Sådana där saker man vrider på (eh, tappar alla ord) för plattorna, en sådan är det även för ugnen. Den är märkt 1-8, och 120-270 (1 verkar alltså motsvara 120 grader, medan 8 vekar motsvara 270 grader). Men jag är inte säker, för instruktionsboken verkar avse en lite mer avancerad gasugn (vilken jag önskar att jag hade, jag har inte ens en lampa i ugnen!).
Gud vad bra, då ses vi där!
Skicka en kommentar