Fem mil utanför Uppsala, mitt ute på landet, vakade jag in det nya året tillsammans med fyra andra tjejer. Paltkoma var det som genomsyrade vår kväll. Kvällen tillbringades vid matbordet. Ständigt. En perfekt lugn och skön kväll. När klockan hade slagit tolv, då gick vi ut och skickade upp var sin rislykta i luften. Jag hade aldrig hört talas om dessa lyktor som härstammar från Thailand och som man skickar upp på nyår och tänker på någon eller önskar sig något. Lyktan stiger mot himlen alldeles tyst, fridfull och vacker. För mig som inte gillar fyrverkerier var det alldeles perfekt.
Nu är det 2012. Eller bara en helt vanlig söndag – men en ny månad. Men jag kan inte hjälpa att jag alltid blir lite sentimental när klockan slår tolv och den sista december går över till första januari. Det är något med att det blir ett nytt år. Vad vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar