Ni vet känslan av babyboom på Facebook och liksom i hela ens värld? Magar blir tjocka, bebisar föds. Vänner, barndomskompisar, arbetskompisar, kusiner och bekanta blir mammor och pappor. Facebook svämmar över av babybilder, av information hur många gånger Charlie bajsat och att Tilda minsann lärt sig sitta. I början tänker man att oj, vad unga folk börjar bli när de får barn – innan man inser att nej, det är fullt normalt och i min ålder är man inte längre en ung förälder om man blir förälder, utan helt normalgammal. Och sedan tänker man att oj, när ska de lugna ner sig, de här växande magarna?
Och så går åren och man inser att, eh, det här lugnar inte ner sig. Man råkar befinna sig mitt i skaffa-barn-åldern och babyboomen lär snarare bli värre i några år. De ska väl få syskon också, kidsen (ja, några är redan här, andra på väg) – men sakta i backarna så jag hinner med också!
Nej, jag tycker inte att barn är elaka dvärgar. Det är text från Magnus Ugglas låt "Baby Boom".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar