måndag 19 december 2011

Om en vit jul

För mig har alkohol och jul aldrig gått hand i hand. Jag ser inga som helst kopplingar mellan de två tingen, kanske för att alkohol är något som aldrig naturligt funnits under min uppväxt över huvud taget. Därför blir jag extremt förvånad när jag läser den den här texten, om den ringlande kön till Systembolaget en måndag före jul.

Möjligen har jag sett någon julöl på julafton när jag var barn. Men mer än så minns jag inte, och det är aldrig något jag behövt tänka på. För mig är det väldigt främmande med julnubbar och att tomten skulle vingla och stinka sprit, för enligt min erfarenhet hör alkohol inte hemma på julen. Tvärtom. För mig är alkohol på julafton lika självklart som skräckinjagande pumpor på midsommar eller påskägg på nyår – det vill säga så opassande att man inte ens funderar på det.

Men tänk vad många barn det är som kommer behöva se sina föräldrar, och andra vuxna, fulla i jul. Som känner oro och otrygghet. Kan vi inte låta dem slippa det? Är det verkligen så svårt att stå över alkoholen? Om svaret är ja, nja, eller bara det minsta tveksamt – då är det ett problem.

En vit jul är så självklart för mig att det egentligen inte borde diskuteras.
Och då pratar jag inte om snön.

7 kommentarer:

Lugnetetc sa...

Jag är som du vet inte uppvuxen i Sverige och för mig som vuxwn skulle det kännas konstigt att äta en riktigt god middag utan något glas vin. Men det är inga mängder och passar bättre till fransk julmat (som nyår här) än till svenskt julbord!

Johanna sa...

Jag förstår vad du menar, och jag har inga problem med att vuxna vill dricka vin eller öl till maten. Det vill jag också ibland (även om det är extremt sällan). Problemet är ju när det blir ett MÅSTE och när det blir lite för mycket – som Maskrosungen skriver i blogginlägget jag länkar till.

Anonym sa...

Tack snälla för att du skriver om detta. Och tack för länkning.
Jag är tacksam för att vitjul tas upp.

Tusen tack! Pernilla

Tolken sa...

Bra skrivet både av dig och maskrosungen. Utan att var uppvuxen i med bråk och utan julklappar så har jag inte helt postitiva minnen av min barndomsjular. Det är nämligen inte roligt att öppna julklappar när föräldrar sover eller blir konstigt glada heller.
Jag dricker gärna ett glas vin till maten, men har svårt för supandet, alltså, drink, nubbe, vin, avec och sen lite irish coffee kanske. Det verkar som det bara finns av eller på. Men hellre av då i så fall. För det är just det du skriver som jag vill ge till mina barn också - nämligen att jul och alkohol inte alls är ihopkopplade.

Johanna sa...

Parnilla, vad roligt att du hittade hit!

Tolken, nej, fy... Barnen först, alltid.

Emelie sa...

Jag vet inte, naturligtvis går det fullständigt bort att vara berusad inför sina barn men jag har aldrig sett min
Mamma berusad under min uppväxt. Däremot har vi alltid druckit glögg på julafton och då föredrar jag och de andra i familjen vinglögg. Barnen dricker must. Om sedan de vuxna dricker en julöl till sillen tycker jag inte att det är ett problem. Det är klart att missbruk är ett problem och att många barn växer upp under mardrömslika förhållanden men ett missbruk är alltid ett problem, oavsett vad som missbrukas och oavsett tid på året. Jag har inga problem att vara utan alkohol, har inte druckit något på över ett år pga graviditet och amning men jag är liberal i frågan och tycker att alkohol ska få förtäras av de som vill. De som är missbrukare kommer tyvärr inte att välja en vit jul och de som gör det hade nog ändå inte blivit fulla så jag vet inte. I så fall är det nog mer för att visa ett ställningstagande. God jul i vilket fall!

Johanna sa...

Emelie, ja, som sagt, jag säger inget om måttligt drickande. Jag tycker också att det är upp till var och en. Men jag tycker det är bra att frågan om en vit jul dyker upp och diskuteras. Den behöver alltid diskuteras eftersom det är så oerhört många barn i Sverige som växer upp med missbrukande föräldrar.

Google Analytics Alternative