Som vinterns aptitretare

Frosten har bitit tag i gräset, i träplankorna på altanen och på bryggan, i taket på båthuset, i grenarna på träden och i löven som fallit till marken. När jag drog upp persiennerna i morse visste jag inte om det var snö eller frost som låg på marken. Jag brukar längta efter snö och vinter, men märkligt nog känner jag mig inte riktigt okej med kylan som tränger sig på nu. Vill stanna i höstens färger lite till, vill att det ska räcka med halsduk och tunna vantar för att inte frysa. Tvärtemot vad jag brukar känna, så vill jag ha jul nu – men inte vinter än. Jag tänker annorlunda och motsägelsefullt. Det är lustigt, för på något vis känns det som att det speglar hela mig just nu.