Medan kompisar har sina månadslöner, går till sina arbetsplatser och gör sina timmar och sina dagliga sysslor, får jag slita för varenda krona. Om jag ska göra en intervju och intervjupersonen tackar nej – då förlorar jag plötsligt några tusen. För någon som jobbar på en redaktion och har sin månadslön spelar ju inte sådant någon roll. Pengarna rullar ändå in i vanlig ordning den tjugofemte (grattis till lönen!).
Hade jag fått betalt för varje timme jag gjort jobbrelaterade saker sedan mitt vikariat tog slut sista augusti hade jag sluppit leva på sparpengar och i stället varit rik nu. Verkligheten innebär att jag lånar pengar av mig själv, undviker att gå i klädaffärer och jämför ören i matbutiken. Säkert lite nyttigt, tänker jag i mina positiva stunder, och påminner mig själv om att jag snart får några fakturor betalda. Men just nu är det mycket slit för lite pengar. Och det är väl det som känns så orättvist.
Frilansandet har många fördelar. Men också många nackdelar. I dag är jag avundsjuk på alla med vikariat (för att inte tala om de som har den fantastiska lyxen i att ha en fast anställning...).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar