Min kompis kommer hem till sitt trygga lägenhetshus. Går mot hissen. Tre killar springer efter henne, in i hissen innan dess dörrar går igen. De trycker upp henne mot väggen, kysser henne på kinden, på munnen, biter henne i halsen. Hon försöker skrika, säger åt dem att inte röra henne, undrar vad de vill. De skrattar.
För de här killarna är det kanske en skitsak. En snygg tjej, kyssa henne lite kanske? Det kan väl vara en kul grej att göra? Hon kanske känner sig uppskattad? Så fan heller!
Vet ni vad jag är trött på? Jag är trött på att vara rädd!
När jag bodde i Paris gick jag från mataffären med en kasse i vardera hand, på väg hem. På gatan mötte jag en kille som plötsligt sträckte fram ena handen och tog mig på bröstet. Och gick vidare som om inget hade hänt. Jag var så chockad att jag inte visste hur jag skulle reagera. Jag fick inte ens ur mig ne me touche pas som min franskalärare hade lärt mig säga ("rör mig inte" – tänk, vi fick lära oss sånt på våra lektioner för att det är så vanligt att killarna är lite för på).
När jag var ute och promenerade en vårdag i Falun för några år sedan cyklade en kille i kapp mig. När han närmade sig mig, saktade han in, tog ett ordentligt tag om min rumpa – och cyklade vidare. Jag hade precis opererat min rygg och kunde inte springa. Annars hade jag i ren ilska och chock sprungit efter, sparkat på cykeln, försökt slå till honom. Nu blev det bara ett fånigt "vad fan gör du?".
Hur ska man reagera egentligen? Jag blir så chockad över att människor (killar!) tar sig rätten till någon annans kropp på det här sättet. Som att det är en självklarhet att få ta på en okänd tjej hur som helst. När jag var yngre försökte jag nog bara skaka bort det. En hand i rumpan på krogen är väl inte hela världen, liksom. Numera blir jag skitförbannad när sånt händer. Senast i somras när jag var och dansade på en klubb i Stockholm var det en kille som var alldeles för på. Vi dansade litegrann, och när jag ville gå tillbaka till min kompis försökte han hålla kvar mig. Inget konstigt med det, men jag sa nej. Han försökte fortfarande hålla kvar mig och efter att jag lyckats ta mig därifrån återkom han gång på gång, drog mig intill sig, tog mig över ryggslut och rumpa, accepterade inte mitt upprepande nej, jag vill inte. Tredje gången han försökte skrek jag vad är det du inte förstår? NEJ! och gav honom en blick som med allra största sannolikhet var kolsvart. Först då gav han sig.
Jag tänker aldrig mer acceptera att någon går över gränsen. Killen som tog mig i rumpan på den där cykelvägen, honom anmälde jag. Att ta någon på rumpan kanske kan verka som en skitsak. Men det är aldrig okej att begå övergrepp, oavsett vilket det är. Jag anmäler inte killar som tar på mig på krogen, till de säger jag ifrån. Men i det här fallet läste jag i tidningen någon vecka senare att två tjejer, oberoende av varandra, anmält en kille på cykel som ofredat dem, på ungefär samma plats. Då anmälde även jag. Med hjälp av tre anmälningar och signalement fick de fast killen. Och jag kände därefter att alla ska anmälas, för att markera att det aldrig är okej att ta sig rätten till någon annans kropp. För vad händer om vi bara accepterar?
Jag har vänner som blivit våldtagna. Av pojkvänner, av kända och av okända killar. Och jag undrar om jag har någon kvinnlig vän som aldrig någonsin blivit utsatt för någon form av sexuellt ofredande. Jag tror faktiskt inte det. Vem har inte fått en hand i rumpan på krogen?
För min kompis i hissen var det inte första gången hon blev påhoppad.
Det här är vardag för oss tjejer.
Jag känner mig ofta rädd på tunnelbanan på natten. Och rädd för att ensam gå förbi ett gäng killar. Rädd att stå ensam och vänta på bussen när det är mörkt. Rädd när jag går hem från tunnelbanan när klockan blivit mycket. Rädd när jag cyklar i natten. Så rädd att jag trampar det fortaste jag kan. Så rädd att jag vill vara beredd med vassa nycklar i handen. Så rädd att jag åtminstone vill ha telefonsällskap.
Jag är så vansinnigt trött på att jag som tjej ska behöva vara rädd.
Det om något, mina damer och herrar, är inte okej.
14 kommentarer:
Jag håller med dig.
Och när kvinnor gör exakt samma sak är det enligt dom själva roligt, sexigt, äventyrligt, farligt och spontant men till saken - buu för killar.
Bra skrivet Johanna. Jag känner tyvärr igen mig alldeles för mycket.
Svar till anonym här ovan:
Det här handlar ju inte om att det är fel när killar gör det och kul när kvinnor gör det. SJÄLVKLART är övergrepp ALLTID fel. Men till saken hör ju att det är så vansinnigt mycket vanligare att man som tjej blir utsatt. Det är så mycket oftare som tjejer kommer hem med hjärtklappning och andan i halsen. Det är så många gånger som en tjej blir LIVRÄDD när de passerar en grupp killar, och inte alls lika vanligt när situationen är omvänd. Fråga en tjej hur många gånger hon gått med en nyckel mellan sina fingrar, i hopp om att det ska räcka som ett eventuellt vapen.
Jag är trött på att den här typen av texter ska få svar som handlar om kvinnor som ofredar män. Självklart händer det, och är precis lika fel. Däremot måste du ju kunna hålla med om att man som tjej är mer utsatt?
Och visst, du skriver "enligt dom själva roligt... " osv. Klart att DE SJÄLVA tycker det. Precis samma som den typen av killar alltså? Men VARFÖR är det så många killar som tar sig rätten?
Jag vet inte om orginalinlägget är skrivet i färsk frustration och ilska eller om det är för att ämnet är "enkelt" och går hem hos alla läsare.
Men resultatet blir det samma med den vinklingen, män gör allt - kvinnor är alltid offer och jag är så jävla trött på att läsa sånt av tre anledningar:
1. Kvinnor är lika stora svin.
2. Offerrollen är väldigt bekväm idag och män är enkla måltavlor.
3. Jag är 30+ och jag har aldrig slagit, hotat, eller utnyttjat en kvinna i nån form OCH JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT BLI IHOPLUMPAD MED IDIOTER PGA JAG DELAR SAMMA KÖN.
Så därför lumpar jag ihop alla kvinnor med de fåtal kvinnliga idioter där ute. Här är en del exempel jag kom på som hänt mig, jag har;
- blivit klämd på stjärten säkert 20 gånger av olika okända kvinnor och möts oftast av ett okynnesleende när jag vänder mig om (se tidigare inlägg).
- blivit tagit på könsorganet kanske 5 gånger av olika okända kvinnor (se tidigare inlägg).
- samtalat med en kvinna, följt med henne ut och rökt. Vilket slutade med att hon ville hångla, jag nekade och informerat att jag har flickvän, "du har ljugit för mig!" och vakten hämtades för att jag skulle kastas ut, självklart hade storyn hottats upp på väg till vakten.
- nekat en nygift kvinna sex som sov över. Vilket resulterade i "du är ett jävla svin, jag ska polisanmäla dig för våldtäcktsförsök! gissa vem dom kommer tro!". Vilket gav ett par nervösa sömnlösa veckor.
- slagen på diverse ställen av nyktra, fulla och arga kvinnor helt ur det blå.
- även blivit klämd på stjärten av fyra homosexuella män med tanken att det är en komplimang för en straight kille. Gissa vad jag blev kallad när jag reagerade och inte tyckte att det inte var okej...?
Så nog tar kvinnor sig rätten om inte mer.
Och självklart är även jag rädd när jag möter gäng med killar. Jag är en, dom är flera. Även om risken för våldtäkt är 0.1 promille gentemot en kvinna så är chansen för helt oprovocerad grov/mild misshandel + rån ett par tusen procent högre.
Så till saken och framtiden.
Löser liknande inlägg och "du har rätt!"-ryggdunkningar något? Är det någon som känner sig säkrare efter det här?
Det enda jag känner är mer demoniserad och anklagad för något jag aldrig gjort eller kommer göra.
Självklart ska ämnet diskuteras men inte med den här arga/billiga vinklingen, sånt tjänar skvallerblaskor som Aftonbladet/Expressen pengar på och för oss ingenstans förutom mot mer rädsla.
Ska det diskuteras och ske förändringar ska det göras med en neutral vinkling med fokus på gemensam respekt för andra individer. Oavsett kön och oavsett vad som sker - ofredande, misshandel, rån osv osv.
Anonym 1: Jag vill inte säga "bu till killar" för jag vill på något vis inte dra alla killar över en kam. Som om det vore killarna som är problemet. Caroline svarar på det väldigt bra.
Caroline: Precis exakt just så.
Anonym 2(?): Det här inlägget skrev jag strax efter att min kompis berättade vad som precis hänt henne. I går kväll. Jag var sjukt förbannad i går (och blir det fortfarande när jag tänker på det). Inlägget är absolut inte skrivet för att det är "enkelt" eller "går hem". Jag funkar inte så. Jag skrev för att jag blev så trött på att det här händer hela tiden, för att jag, som jag upprepar i inlägget, är fruktansvärt trött på att behöva gå omkring och vara rädd för att bli utsatt.
Jag förstår verkligen att killar blir trötta på att klumpas ihop till en grupp bara för att några beter som idioter. Men jag vill verkligen understryka att jag i mitt inlägg riktar jag mig mot killar som tar sig rätten. INTE mot samtliga killar. Jag vill absolut inte generalisera och skriva att alla är likadana, jag vill absolut inte klumpa ihop killar och få det att låta som att alla med snopp är dumma i huvudet. Som Caroline skriver, övergrepp är övergrepp, det spelar ingen roll om det är en kvinna eller en man som tar sig rätten, det är alltid fel.
Det här handlar inte om någon offerroll. Och du har helt rätt. Visst kan kvinnor också vara svin. Och kommer undan med det – vilket är sjukt och en helt egen diskussion. Jag har för bara någon timme sedan suttit ner med en manlig vän och diskuterat det här. Han känner sig också rädd när han ensam går förbi ett gäng killar. Så självklart gäller det inte bara tjejer. Men skulle jag ta upp alla vinklar skulle inlägget blivit både spretigt och milslångt. Nu valde jag att vinkla det utifrån det som hände min kvinnliga kompis i går och skriva det utifrån min synvinkel – och jag är kvinna.
Förresten – tack för att ni kommenterar och diskuterar. Det är ju precis det som behövs.
Tack för att du förmedlar. Det här är förbannat bra skrivit Johanna. Min vän.
Ja, det har verkligen hänt. Inte en gång, inte två, inte tre... man kan liksom fortsätta räkna upp. Kommer inte ens ihåg alla gånger.
Fast, det brukar sluta på två olika sätt.
1, jag är nykter = jag är så chockad att jag inte ens vet vad jag ska säga. (Har bara hänt en gång tror jag)
2, jag har druckit = ska inte gå in på det i detalj, men jag för ett jädra liv. De har fått veta att jag INTE tycker att det är ok.
Hej, kommenterad nåt litet på twitter, och från att ha varit en vanlig snäll tjej med lite avvaktande syn på den mest aggressiva könsdebatten tidigare, har jag på sistone med samlade upplevelser börjat koka, och det har kokat ner sig till nån slags personlig krutdunk, en väldig ilska över att man som tjej och kvinna inte får vara fredad. Män kan tycka att de bjuder på nåt med sin hands-on-uppskattning, de sitter brett och skrevar mot en och blänger på på tunnelbanan, okända ger förslag på hemvägen, killar på dansgolvet släpper inte taget, okända kommenterar ens bröst, ställer ställer frågor om när man senast låg med nån eller tror att man är sur och blivit nucka 50+ - för att man inte fått ligga och därför ska göra det med dom.
Är man ute som tjej tolkas som att man är ute för att genast vilja gå hem och ligga.
Jag trodde att det här skulle gå över, med växande ålder, men icke. Ser tjejer i alla åldrar som ser ut som livrädda villebråd på hemvägen - och jag brukar inta en slags trygghetsattityd, går kaxigt, sitter inte still och gör mig liten, går runt och tar plats, och tjejerna sätter sig ofta vid eller nära mig på tunnelbanan på hemvägen. Har också hjälpt överförfriskade tjejer hemåt. En full tjej lever farligt. Åh, den här tjejen kan va nåt hon verkar full, tänker en del jävla killar. Inte en tanke på att det är beskydd en tjej i en sånt skick ska ha, inte vara någon att hälla mer sprit i och ta för sig på.
Eftersom jag vill kunna vara ute själv, resa iväg, och rest själv en hel del så vet jag vilken otrolig vaksamhet man måste ha och att minsta ouppmärksamhet kan sluta illa. skriver själv ibland men alltför lite på coolamorsan.blogspot.com
Jenny: Precis, det sjuka är att man liksom inte ens har koll på hur många gånger det är.
Coolamorsan: Jag måste säga emot på en punkt – för jag tycker inte att alla tar för givet att man är ute efter att ligga bara för man är på krogen. Om så är fallet, att många (både tjejer och killar) tror det, är det ju jättetragiskt.
Önskar jag som kille kunde göra något för alla tjejer som känner sig otrygga när de är ute, kanske bara följa dem en bit om det behövs. Men det känns som att det skulle bara göra tjejerna ännu mer rädda då många verkar tro att ALLA killar beter sig så här, när det egentligen bara är en minoritet.
Trött på normen som uppstått i vårt samhälle "att tjejer ska vara rädda" och att många dessutom misstror även mig på grund av ett fåtal idioter.
Usch vad hemskt det är att man inte vågar lita på någon, och vad otroligt tröttsamt det måste vara för alla normala, snälla killar som blir misstrodda - bara på grund av de fåtal som är dumma i huvudet.
Usch jag blir så illa berörd, det för upp hemska minnen för mig. En gång för länge sen blev jag sådär rädd som man bara blir när man vet att förlorat kontrollen över sin egen kropp.
Otroligt viktigt att du skriver detta. Vi får aldrig sluta prata om det.
Jag kan bara hålla med - det var bra skrivet och det är oerhört viktigt att vi pratar om det här.
Till Anonym - du skriver "Det enda jag känner är mer demoniserad och anklagad för något jag aldrig gjort eller kommer göra."
Du måste skilja på två begrepp: skuld och ansvar. Vi (Johanna och vi som håller med henne) säger inte att alla har skuld, men att alla har ansvar.
Vi har inte alla skuld i att det är såhär, men vi har alla - kvinna, man, ung och gammal - ett ansvar i att förändra det.
Och du klagade på Johannas vinkling och undrade om någon känner sig säkrare efter att ha läst det - såklart löser inte hennes blogginlägg tjejers problem just i samma stund, men om vi pratar om det ur alla tänkbara vinklar (som t ex Johannas, där hon delar med sig av sina erfarenheter) är vi på rätt väg.
Man kan säga mycket om vi ska jobba för ett tryggare samhällsklimat generellt, där även killar kan gå förbi ett killgäng utan att behöva vara rädd för misshandel och övergrepp, men när man tänker på det är det faktiskt lite sjukt att vi inte har kommit längre år 2011. Så många kvinnor i världen som fortfarande inte har rätten till sin egen kropp och ständigt blir utnyttjade på olika sätt. Vare sig det är i länder där kvinnan knappt anses ha något värde ens, eller på en skolgård i Sverige där småtjejer får finna sig i att bli kallade hora och fitta.
Anonym, du kan se till att du själv och dina söner inte blir anklagade för sådant ni aldrig skulle utsätta tjejer för genom att vara med och prata om det här och vara bra förebilder för andra. När du inser skillnaden mellan skuld och ansvar kommer du nog inte känna dig lika anklagad, hoppas jag.
Skicka en kommentar