Alldeles, alldeles underbar! Äh, nu överdriver jag. I kväll var min andra allsång på Skansen och det var visserligen nästan lika trevligt som förra gången. Måns är söt som få (jag kapitulerar!) och Timbuktus "Resten av ditt liv" kan vara den bästa låten som skrivits på länge. Men en sak störde mig i kväll: alla långa människor som var överallt, framförallt exakt framför lilla mig. På grund av dem såg jag ingenting, inte ens när jag stod på tå. Jag lyckades böja mig till en ostbåge vid ett par tillfällen och få ett litet titthål på Timbuktu och Måns. Men mestadels var det kört.
Att vara lång kan ju inte heller vara lätt. Tänk att skymma folk var man än ställer sig, det kan ju inte vara kul. Eller? Tänker långa människor så, eller är de bara glada över att de kan se allt som händer?
Det var dagens fundering.
5 kommentarer:
Jag tycker det är jättejobbigt att tvingas stå framför någon som är kortare än mig. Nu är jag inte jättelång med mina 177,5 cm men iaf. =)
Det räcker bra för att skymma sikten för mig. ;)
Nej men usch, Måns ser ut som sockervadd. Men du, han är ju singel nu... :)
Hoppas du lever livet i Sthlm och har en fin sommar. Vad händer sen? London igen?
Kram
Hehe, jag är MYCKET medveten om att han är singel! ;) Jag lever verkligen livet i Stockholm och har en fin sommar trots brist på ledighet. Sen vet jag inte vad som händer, mer än att jag blir kvar i Stockholm. Hoppas på att få förlängt vik...
Jag är ju lång som du vet ;) Och jag tänker alltid att jag kanske skymmer för någon, men vad svårare är, är att göra något åt saken. Jag kan ju gärna inte krympa ihop ;P
Skicka en kommentar