Och så kommer hösten

Blommorna vissnar. Många löv är redan gula. Sommaren 2010 är förbi. Jag har hunnit med en Göteborgsweekend, jag har fått se Gotland och Öland - på arbetstid, jag har varit på en konsert och jag har hunnit med ett skärgårdsbesök. Mest av allt har jag jobbat, elva lärorika jobbveckor på en av våra kvällstidningar med många luncher i solen på Kungsholmen.

Däremot har jag knappt varit ute i Stockholmsnatten, jag har inte haft tid med särskilt mycket strandhäng, jag har inte en enda gång fått slappa på föräldrarnas brygga, jag har bara badat en gång, jag har haft alldeles för lite kvalitetstid med systersönerna, jag har inte sett så mycket av Stockholm som jag önskat, jag har träffat för få kompisar, jag har inte blivit särskilt solkysst, jag har ätit grillad mat blott en gång, jag har inte ens läst en hel bok och jag har inte hunnit med någon utlandsresa. Men ärligt talat, den största delen av sommaren har jag känt att det spelar inte jättestor roll. Jag har trivts med att vara sysselsatt och tänkt att jag tar igen allt det där en annan gång.

(Typ nu?)