onsdag 29 februari 2012

Om att vara endast en till middagen

Man kommer på en ny maträtt. Typ fräs färska bönor, sockerärtor, spansk peppar och vitlök i olja. Blanda i pesto, pinjenötter, kokt spagetti, massor av parmesan och tadaaa, mumsig middag.

Men så är man ju bara är en person och man vill vara ekonomisk och äta upp det man köpt och därmed inte kasta mat som blivit gammal för att man inte hunnit äta upp den. Då får man äta den där rätten fyra-fem gånger på väldigt kort tid, till de värdefulla färska bönorna och sockerärtorna tagit slut. Samma sak med rödbets- och halloumisalladen. Har man öppnat ett halloumipaket och köpt hem babyspenat och ruccola får man minsann se till att äta upp det. För så goda saker, det låter man liksom inte bli gammalt.

Hej, variation liksom.

4 kommentarer:

Fröken Gästrikland sa...

Haaaahaaaa! Mina matvanor i ett nötskal. Ibland är det underbart, men fy vad trist det är med singelhushåll ibland....

Johanna sa...

Haha, ja, det är verkligen både och. Just vad gäller maten är det mest trist att vara en.

Anonym sa...

Men sluta gnäll och skaffa dig en karl!

Johanna sa...

Jamen jag går och skaffar mig en karl direkt! Lätt fixat! (Helst skulle jag vilja säga något drygt tillbaka, men kan nöja mig med att säga att du inte behöver kommentera om du tänker vara otrevlig.)

Google Analytics Alternative