Om att vara endast en till middagen

Man kommer på en ny maträtt. Typ fräs färska bönor, sockerärtor, spansk peppar och vitlök i olja. Blanda i pesto, pinjenötter, kokt spagetti, massor av parmesan och tadaaa, mumsig middag.

Men så är man ju bara är en person och man vill vara ekonomisk och äta upp det man köpt och därmed inte kasta mat som blivit gammal för att man inte hunnit äta upp den. Då får man äta den där rätten fyra-fem gånger på väldigt kort tid, till de värdefulla färska bönorna och sockerärtorna tagit slut. Samma sak med rödbets- och halloumisalladen. Har man öppnat ett halloumipaket och köpt hem babyspenat och ruccola får man minsann se till att äta upp det. För så goda saker, det låter man liksom inte bli gammalt.

Hej, variation liksom.

Journalistik, sushi och juridik

Om ni undrar vad jag har gjort i dag, så kan ni få en hint här. (Observera att det alltså är meningen att jag ska se lite... trist och osäker ut.) Sedan några timmar sitter jag hos en kompis på Östermalm. Vi har precis ätit sushi och försöker nu göra nytta. Hon med sin fetaste lagbok (tentaplugg) och jag med mitt Worddokument (jobb). Jag är så trött att jag precis tänkte tanken att ge upp jobbandet för i dag när jag insåg att jag har en intervju att förbereda. När intervjun ska äga rum? 08.00 i morgon... Gäsp.

Den där lilla prinsessan Estelle

Alltså, jag kräks på den här förbannade bevakningen men kan inte sluta titta.

Jag älskar följande:
1. Att alla har "vetat" vad barnet ska heta. Ingen har gissat på Estelle och alla har så galet fel.
2. Att det blev en oväntad sammansättning av namn.
3. Namnet. Namnet är jättefint.

Så. Det här får alldeles för stora proportioner överallt, så även hos mig själv. Jag är inte rojalist och jag har jobb att göra. Kan någon tvinga mig från direktrapporteringen på nätet och på tv nu?

Min kropp hjärta mig

Jag må vara ganska ineffektiv i jobbet just nu... Men vad gäller träningen ligger jag verkligen på plus, för den har nästan börjat styra mina dagar. Mitt mål är att träna åtminstone tre gånger i veckan. Blir det två gånger får det duga, och blir det fyra eller fem gånger är jag jätteglad. De senaste åtta veckorna har jag i genomsnitt kört tre och ett halvt pass i veckan (tar vi bort de två första veckorna ligger genomsnittet på fyra pass i veckan) – och jag är så nöjd! Min kropp älskar det jag gör.

Dagens måste: semlan

Den här dagen för ett år sedan bodde jag i London och åt pannkakor till förrätt, huvudrätt och efterrätt. Det är ju nämligen inte bara fettisdagen (eller semmeldagen som jag föredrar att kalla den), utan även pannkaksdagen. I dag var jag desto mer svensk och satte mig på ett konditori med en vän och åt en lyxsemla – trots att jag egentligen inte var så sugen. Men gudomligt goda är de, de där bakverken.

Vem det var som fucking rösta?

Det var jag!

Apropå lördagens schlager. Jag tänkte skriva ett blogginlägg om det. Men min vän har skrivit en krönika som säger precis allt det jag vill säga, så det känns liksom lite fånigt att återupprepa. Läs den här.

Vi fortsätter på samma tema va?

En helt vanlig fredagkväll i Falun – hemmaträning. Det första jag gjorde när jag anlände med tåget och hoppade in i mammas bil var att säga åt henne att svänga förbi Intersport innan vi åkte hem. Där gick jag in och köpte yogamatta och hantlar, och tillsammans med mitt gummiband har jag nu ett bra träningskit för de dagarna jag inte orkar ta mig hemifrån för att träna.

PS. Jag brukar inte orka riktiga armhävningar, men kämpade som tusan bara för bilden.

Numera med ständig träningsvärk

Det bästa med att skriva om träning, som jag börjat göra en del, är att jag blir så inspirerad och peppad hela tiden! Och så får jag oerhört smarta tips. Så efter timmarna i gymmet i går tog jag i ännu mer på mitt skivstångsspass på kvällen, utmanade mig själv och testade att öka belastningen ytterligare. Jag älskar min träningsvärk! Vad jag fått lära mig: om det inte är är jävligt tufft har jag inte lastat tillräckligt med vikter och har jag ingen träningsvärk har jag tagit i för lite.

En bra gemensam nämnare

Fyra timmar på gymmet. Det är inte varje dag. I dag var ett undantag, och jag tränade inte ens, utan var där som reporter. Vi insåg att vi var ett klockrent team där – jag, fotografen, PT:n och hon som fick vara modell. PT:n och jag pratade nämligen lite och han sa "är du från Dalarna?" varpå jag svarade att jag kommer från Falun. "Kul, jag är från Mora, och hon med" sa han och nickade åt modellen. "Jag är från Borlänge", säger fotografen då. Plötsligt bredde dalmålet ut sig på Östermalm.

Äsch, jag brukar vara så här spontan

Vi har pratat om att vi borde dra på solsemester i maj.
Båda utan jobb som hindrar. Båda med förhoppning om jobb som hindrar efter maj.
Vi har pratat om det lite löst. Inte kommit nära att boka.

I kväll.
Hon: Hallå, ska vi dra utomlands eller?
Jag: Ja, jag är på!
Hon: Men ska vi kolla hur det ser ut?
Jag: Lätt.

Kollar lite. Cypern. Turkiet. Grekland.
Kollar medeltemperatur. Ser bra ut.
Inte för varmt. Men ändå varmt. Bra pris.

Hon: Men ska vi?
Jag: Ja. Ska vi? Vi gör det!

Klickar vidare. Knappar in kortuppgifter.

Och så gör vi det.
I maj drar vi till Cypern, min granne och jag.

Det här med Instagram

Förresten, jag heter barajagjohanna på Instagram. (Mitt för- och efternamn sammansatt var redan snott av någon som inte ens är aktiv. Grr!) Tänkte jag skulle berätta det, så ni kan börja följa mig. Seså!

Vad heter ni?

Guld värt, det där med kanelsnäckor

Under eftermiddagen åt jag kolhydrater för ett helt kompani, kolhydrater som jag på sistone minskat på. Men i dag, kanelsnäcka efter kanelsnäcka la sig som en härlig deg i magen. Mums! Min frilanskollega kom hit med en påse fikabröd, så vi åt bulle efter bulle, drack te och pratade om sånt som ni med normala arbeten pratar om med era kollegor. Jobbet och livet. Att få ösa ur sig skit och saker man tänker på, och prata med någon i samma sits och samtidigt trycka i sig fem kanelsnäckor utan dåligt samvete. Guld värt.

En av alla de där dagarna #14

Hej, jag vill bara uppmärksamma er på att det är en viktig dag i dag: Tandborstbytardagen.

Bästa lunchen efter vinterpromenad

På fältet här i närheten där jag bor var det som att vara i fjällen i dag. Fullt av människor, folk åkte skidor, pulka och skoter. I Stockholm! Nollgradigt och sol. Toppenväder och jag trivdes i mina löpartights och pannband på min promenad. Det verkar ha sett ut så i resten av landet också, för alla bilder på Facebook visar blå himmel, snö och vinteraktiviteter. Men i stället för att visa upp vinter-Stockholm, tänkte jag bjuda er på en bild av vad jag slängde ihop till lunch. Voilà:

Hur fånigt som helst

Det här är jättetöntigt. Men ibland (eller ganska ofta) kan jag sakna något så trivialt som att köpa en take away-latte från Pauls eller Starbucks. Gärna en hasselnöts-, vanilj- eller karamellatte från Pauls på Regent Street nära campuset jag pluggade på för ett år sedan. Åh. Hur fånigt som helst, men det är något härligt minne förknippat med känslan, smaken, lukten....

Fettis...onsdagen

Efter lunch kom min bästa granne med lyxsemlor. Ja, de kallas faktiskt så. Lyxsemlor med extra mycket mandelmassa – och vilken god mandelmassa sen! Jag kände att vi var värda det här, som belöning för träningsvärken som är ett resultat av att vi blivit så oerhört hängivna vår träning. Äh förresten, man måste inte ha en ursäkt för att äta semla.

En av alla de där dagarna #13

Hörni, i dag firar vi Jobba hemma-dagen!
Hur ska jag fira, jag som jobbar hemma alla dagar?!

Dagens jag-är-bra-berättelse

På Friskis.
Jag är på ett skivstångspass där jag numera utmanar mig själv. Jag har liksom fattat att det ska vara skitjobbigt. Inte som för ett par år sedan när jag inte vågade låta stången vara tung. Plötsligt när jag lyfter upp skivstången, grimaserar och kämpar, ser jag mina armar i spegeln och märker att mina muskler syns. Att jag har muskler. De är inte ett dugg stora, men de har växt. Jag är starkare! Wow!

På Ica.
Kvinnan före mig i kön köper en stor chokladkaka. Killen efter mig köper två liter coca cola och nästa tjej köper en Red Bull och en påse grillchips. Vad jag köper? Grekisk yoghurt, parmesanost, rödbetor, zucchini, aubergine, paprika, mandarin, banan, grädde och krossade tomater. Är träningsklädd och känner mig ungefär nyttigast i världen.

Vad jag gjorde till måndagslunch

Jag är världsbäst på att göra vegetariska sushirullar. Nu vet ni.
Ja, men allvarligt. Kolla på dem! De är inte köpta!

Min Londonkompis Katta kom på besök vid lunchen och vi gjorde vår egen sushi för första gången. Inte så höga förväntningar alltså, men att sushi kan vara så gott när man gör det hemma... helt sjukt. Vi fyllde rullarna med avokado, gurka och rädisor. Fantastiskt! Nu vet jag vad jag kan imponera med: hemmagjord sushi som ser ut som vilka proffsiga sushirullar som helst.

Det här med att få upp värmen

Jag har sovit i långkalsonger i natt. Normaltemperaturen hemma hos mig är 18-19 grader, men i natt när jag kom hem visade termometern 16,7 grader inomhus. Elementen är på full effekt, men det spelar ingen roll. Det drar från fönstren. (Det gjorde det redan när det var flera plusgrader utanför huset, så ni kan ju tänka er hur det är nu...)

För att få lite perspektiv tänker jag på hur det var när jag bodde i London för ett år sedan. Då skrev jag så här och så här. För er som inte orkar klicka jag kan berätta att jag sov med mjukisbyxor, strumpor och långärmad tröja, insvept i en fleecefilt under täcket. Och jag frös ändå. Mitt huvud vilade på den iskalla kudden vid det dragiga fönstret och ibland vaknade jag på natten, iskall om näsan och fick gömma hela huvudet under täcket. Under dagarna när jag var hemma hade jag alltid tjocka tofflor, dubbla långärmade tröjor, och dubbla sjalar. Jag fick aldrig riktigt upp värmen förra vintern.

Och nu blir det viktig reklam

Vet ni vad? I vårt land finns många tjejmagasin som berättar för unga tjejer hur de ska vara och vad de ska göra. Till dessa magasin behövs en motvikt. En tidning som i stället uppmanar tonårstjejer att göra sin egen grej, gå sin egen väg. En tidning där tonårstjejer slipper prestationshets och där de inte behöver läsa om hur de ska se ut. En sådan tidning finns, nämligen Magasinet Tjejliv. Men tidningsbranschen är tuff. Nu kan du hjälpa den här tidningen att överleva och fortsätta sprida bra nummer till unga tjejer. Hjälp tidningen genom att klicka här och bidra.

För ett tag sedan träffade jag Cissi Wallin för intervju och plåtning för just Tjejliv. Här skriver hon själv om det. Tjejliv nummer tre finns i butik den 14 februari.

En av alla de där dagarna #12

Det är Andningens dag i dag.

NI GLÖMMER VÄL FÖR GUDS SKULL INTE ATT ANDAS I DAG?!

Pankisar som lyxmiddag

Efter yoga-middagen: Dinkelpannkakor med vispgrädde och drottningsylt. Jag har gjort pannkakor till andra, men jag vet inte om jag gjort det till mig själv någon gång. Det beror nog mest på att jag egentligen tycker att pannkakor är en efterrätt och inte tillräckligt som middag. Men i dag fick jag för mig att göra det, och det var så gott att jag önskat att jag inte gjort en tredjedels sats, utan dubbel... (För nej, jag är fortfarande av åsikten att lite pannkakor absolut inte är tillräckligt som middag.)