tisdag 31 maj 2011

Låter inte bra för nattvilan

Två pojkar i 11-årsåldern på tunnelbanan:
Pojke 1: Men fatta vad jobbigt om man vaknar mitt i natten av att huset sprängs liksom – och så måste man gå upp och laga huset!
Pojke 2: Ja... men jag brukar gå upp och så lägger jag bara små stenar runtomkring, och sen fixar jag det ordentligt på morgonen.

Av samtalet som följde förstår jag att det är något sorts datorspel pojkarna pratar om.
Det gör mig lite förskräckt.

söndag 29 maj 2011

Den nya innedrogen


När jag får en lägenhet jag kan kalla min, då ska jag odla koriander på balkongen. Koriander är min nya drog. Tur att jag har en vän som älskar kryddan lika mycket som jag. I kväll var jag hos henne och hennes karl och bakade kladdkaka medan de fixade indisk mat. Med massor av koriander, förstås. För övrigt tog det mig blott sju minuter att cykla hem från dem. Fantastiska människor att bo så nära!

Det som skulle bli ett foto i timmen, lör 28 maj 2011

9-nånting Sminkning fotografering pågår.
Redo för flytt.

10-nånting Cykeln är med.
Dags att lämna Falun.

14-nånting Inflyttad i Stockholm, och har precis handlat.
Syns det varifrån jag kommer? Ja, man måste ju stödja hemtrakterna.

15-nånting En del av min nya utsikt. Runt hörnet finns allt man behöver.
Till exempel godisaffär och sushirestaurang. Jag tror jag ska trivas.

16-nånting Försöker göra lägenheten mer min.
Bädda med färggladaste lakanen. Packa upp. Lägga min egen filt på soffan. Sådana saker.

17-nånting Fikabesök kollar in mitt sommarhem.
Sedan drog vi till Hermans och åt indisk buffé.

Ca 22.00 Jag bjuder på den här!

lördag 28 maj 2011

28 maj 2011. En historisk dag.

Ni anar inte hur konstigt det känns. Visst, jag sitter här i en möblerad andrahandslägenhet som inte är min någonstans. Och jag ska flytta härifrån om 2,5 månader. Var är oklart. Allt är oklart.

Men ändå – i dag är dagen då jag blivit Stockholmsbo på obestämd tid.
Jag kommit till Stockholm för att stanna.

Eh, va?

Jo, det är sant! Hur konstigt som helst. Men hur sant som helst.

fredag 27 maj 2011

Men jag är inte bitter

Jag är inte det, jag lovar. Bara förbannad på höga hyror och onda (flytt)cirklar. Men jag är vid gott mod och allt löser sig, säger jag ju. Tills dess flyttar jag in i "min" lilla andrahandsetta vid vattnet där jag ska bo över sommaren. Tjing, ses i Stockholm!

torsdag 26 maj 2011

Tur att de blev tillsammans – och gjorde mig!


I dag är det bröllopsdag här hemma där jag bor. Den ena föräldern (inga namn nämnda) ska överraska den andra och sätter dottern (undertecknad) på att fixa crème brûlée. Känns ju logiskt? Hur som helst är jag förbaskat stolt över mitt livs första crème brûlée. Och lite avundsjuk på rosorna.

Om att som helt vanlig vuxen i princip vara körd på Stockholms bostadsmarknad.

Om henne: 27-årig journalist. Helt normal lön. Singel (ja, det är relevant). Bott i ettor, delat boende eller inneboende sedan hon flyttade hemifrån för tio år sedan. Flyttat 16 gånger på dessa tio år. Bodde på fyra ställen bara förra kalenderåret.

Det är dags för ett riktigt hem nu. Ett litet problem bara: hon vill bo i Stockholm.

Vad hon gör: Försöker. Annonserar om förstahandskontrakt och blir varse om hur krasst det är i hufvudstaden. Ingen vill göra sig av med ett sådant kontrakt på lagligt vis. Vi snackar ofta hundratusenlappar för att köpa ett kontrakt. Eller folk som försöker sälja en lägenhet som inte finns. Hon betalar för lägenhetssajter och får napp på fyror, femmor och miniettor, samtliga i förorten. När en tvåa väl dyker upp blir hon ivrig, till hon ser hyran.

9174 kronor i månaden.

Glöm det.

Vad hon tänker: Att situationen är löjlig. Om hon hade varit 20 eller 22, hade hon accepterat att bo lite i andrahand. Men med två och ett halvt år kvar till 30 och med tio år av flyttande bakom sig är hon less. Och irriterad på att hon inte har någon chans till ett riktigt hem (läs: inte en etta) – eftersom hon är singel och vill bo i Stockholm och inte ställde sig i bostadskö i typ mellanstadiet. Slutsatsen är förnedrande: om man är två har man råd.

Världen i allmänhet, och Stockholms bostadsmarknad i synnerhet, är inte gjord för singlar. Än mindre för låginkomsttagare (tänk då att vara singel och låginkomsttagare).

Ett skämt, det är vad det är.

onsdag 25 maj 2011

Eller hur? Visst då, visst då? Visst är det väl så?

Jag kan ha galet svårt att bestämma mig för saker. Till och med om det handlar om sådana små saker som vilket sorts bröd jag ska köpa eller vilken Winnerbäcklåt jag ska döpa mitt Facebookalbum till. Men om jag tänker tillbaka på stora val jag gjort, typ satsa på en journalistutbildning eller flytta till London, ja, då inser jag att när tanken har väckts, då kör jag på det.

Nu är jag där igen. Och det är ju förstås superspännande, men också oerhört skräckfyllt och risky.

Men jag tror på att följa drömmarna och ta lite risker – och samtidigt vara lite smart.
För saker och ting löser sig ju alltid, eller hur, visst är det väl så, va va va?

tisdag 24 maj 2011

Nej, det är alltså ingen kladdkaka på bilden


Morotskaka och linssoppa. Det var resultatet av svägerskans och min rastlösa eftermiddag. Om det var gott? Herregud ja, vi sa "mums" efter typ varenda tugga. Vi kan det här, vi.

söndag 22 maj 2011

Repris i dag: Stockholm t/r

Nu får det vara nog med huvudstadsbesök. Till på lördag.
Men det är ju inget besök – då flyttar jag.

lördag 21 maj 2011

Åh, det händer så mycket just nu

Jag är så upptagen. Och jag jobbar inte ens! Åh, pust, andas, sortera, prioritera.

torsdag 19 maj 2011

Och datorn, den känns ju nästan lite överflödig

Tre (i)fåntrattar i kväll. Jag skäms lite över mig själv.

Ego-boost!


Ah, mitt namn! Alla journalister älskar nog att se sitt namn i tidningen, i tv eller höra det i radio. Det är väl den lilla narcissisten i oss som blir så nöjd, så nöjd. Extra roligt tycker jag det är att bli publicerad i ett magasin – det känns liksom lite lyxigare. Och när min byline är ansvarig inte bara för text utan också för foto, så blir det ännu roligare för fotografwannaben i mig. Efter att ha skrivit kontrakt på mitt nygamla jobb i Stockholm i går, fick jag med mig det snygga resemagasinet hem och fick därmed en tjuvtitt på mina jobb som jag gjorde förra sommaren – och som publiceras först nu.

Fredag-söndag 20-22 maj går det att köpa det snygga resemagasinet med Expressen. Ett magasin om sommar-Sverige för alla som vill planera sin Sverigesemester. Ni hittar tidningen vid kvällstidningarna och dess bilagor. Titta gärna lite extra på sidorna 21, 32-38, 72-74! (Inte bara för att det är jag som står bakom materialet, utan för att Gotland och Öland lätt är Sveriges bästa semestermål.)

Huvudstaden t/r

Jag har varit i Stockholm över dagen och hunnit med hur mycket som helst.
Och hem kom jag med ett jobbkontrakt på tre månader, alltid något.

tisdag 17 maj 2011

Sverige är fint och jag är sysselsatt


Elva dagar i Sverige. Om jag har saknat London? Alltså, nej, jag har inte hunnit. Här i Falun tränar jag som en galning (spinning fem gånger på nio dagar och jag älskar det) och är sysselsatt med roliga luncher och tråkiga måstemöten och goda fikor och mysigt soffhäng och endorfinfyllt klubbdansande och viktiga samtal. I kväll är första kvällen jag suttit hemma i soffan – samtidigt som jag förstås fortsatt med alla mina viktiga måstesaker.

måndag 16 maj 2011

Well, allt är ju relativt...

Efter att ha deppat ihop på grund av den orimliga bostadssituationen i Stockholm, med skyhöga hyror, hörde jag i dag en diskussion om just hyror. En tjej på ett café klagade på sin hyra och jag ville typ skrika rakt ut. Hon betalade FYRATUSEN KRONOR I MÅNADEN, vilket ju var KATASTROF. Stackars sate. Fyratusen kronor. Och inte ens en balkong hade hon. Nej, hon var tvungen att öppna sina PANORAMAFÖNSTER för att få in luft. Stackars, stackars, stackars tjej, det kan inte vara lätt att gå runt och vara hon. Hennes kompis hade det dock lättare med en överkomlig hyra på tvåtusenåttahundra kronor. För ja, överkomlig var vad de kallade den hyran.

Hälsningar en som betalade cirka sextusentvåhundra kronor i månaden i London. För ett rum.

fredag 13 maj 2011

När jag kommer till huvudstaden ska jag fika


Fler än jag kan räkna på fingrarna på min ena hand. Nästan så många som jag kan räkna på fingrarna på mina båda händer. Så många fikor har jag redan inplanerade i Stockholm. Gamla vänner, nya vänner. Sundsvallsvänner, Londonvänner. Jag gillar tanken på att flytta tillbaka till Stockholm när fika-/middagsschemat ser ut så. Jag gillar även tanken på att flytta tillbaka till Stockholm för att det är för att stanna. Ja, för nu har jag inget plugg att gå tillbaka till, ingen stad jag måste till och jag vet inte var jag skulle bo om inte i Stockholm. Så jag räknar med att stanna – även om det faktum att jag vare sig har jobb eller bostad efter augusti stressar mig lite mycket. Men nu: fokus på att återse och lära känna.

torsdag 12 maj 2011

Höger, vänster? Vänster, höger?


Inte en enda gång har jag sagt "sorry" i stället för "förlåt" eller "thank you" i stället för "tack". Det enda jag kan komma på är att jag precis sa "fulltid" (från engelskans full time, antar jag) när jag menade "heltid". Annars verkar jag ha oerhört lätt att helt och hållet ställa om till svenskan.

Däremot har jag lite problem med vilket håll jag ska titta åt när jag går över vägen. Jag upptäckte det i dag när jag klev av bussen och skulle gå över övergångsstället. Jag tittade först åt höger, sedan åt vänster. Sedan kom jag på mig själv och tittade åt båda hållen hur många gånger som helst innan jag vågade gå över. Vänstertrafiken och att titta åt "fel" håll har uppenbarligen satt sig starkare än språket.

onsdag 11 maj 2011

...och försöker att inte bli stressad i ledigheten

Adressändrar, skriver kontrakt, klipper bankkort, läser på om att starta enskild firma, kontaktar mäklare, säljer möbler, skriver om Londons kulturvärld... lite sådant jag bör ägna mig åt, men mest av allt går jag på spinning, återser vänner, myser med systersöner och drömmer om framtiden.

tisdag 10 maj 2011

25 grader varmt – och snö


I dag har jag legat i bikini på föräldrarnas brygga och hållit på att smälta bort.
Smält bort har dock inte snön gjort i skidbacken några minuters promenad därifrån gjort...

söndag 8 maj 2011

En helt ny upplevelse

Jag väger just nu mer än jag gjort i hela mitt liv. Vilket fortfarande är lite, men ändå. När jag inte fick upp ett par gamla jeans över rumpan i går, ett par jeans som alltid passar, då ställde jag mig på vågen. Plus 3,5 kilo sedan jag åkte till London. Jag är chockad.

Att blogga om min vikt är nog inget jag gjort förr, men det här är liksom sensation. Jag skrattar åt den nya upptäckten, för att mina lår och rumpa plötsligt är lite, lite större gör mig inget. Det är en helt ny upplevelse. Och att få lite mer att ta i gör mig inte heller så mycket. Inte så mycket. Lite gör det mig allt, för det här med att byxa efter byxa är för trång... jag pallar inte. (Köpa nya byxor? Bah, hate it.)

lördag 7 maj 2011

Vad flickor respektive pojkar ska gilla

Två nya magasin för barn har kommit ut. Det ena heter Emma och är rosa och lila och pryds av en bild på Miley Cyrus. På ettan puffar man bland annat för "söta" Eric Saade, hundar, prinsessor och bakning. Den andra tidningen heter GOAL Junior och är blå, grön och orange och pryds av en bild på Zlatan. På ettan puffar man bland annat för fakta om fotbollslag, om hur mycket spelarna är värda och om "coola" posters. Härligt med barntidningar som riktar sig till barn i stället för till flickor respektive pojkar! Eller, hur var det nu?

Om journalistik och knarkmisstankar – och om två av mina arbetsgivare

Jag mår lite illa just nu, för jag har precis läst Ola Lindholms egen berättelse – gör gärna det du med.

Kört bil, check, sovit i mjuk säng, check, duschat i skön dusch, check, druckit bryggte, check!


Första tanken när jag hörde svenska (och dalmål av alla dialekter!) i gaten på Gatwick var irritation. Fy, vad fult det var. Första tanken när jag sicksackade mellan trängseln av människor på det överbokade tåget från Arlanda var påminnelsen om att just ja, folk är artigare i England. Jag sa hela tiden ursäkta, tack, ursäkta mig när jag fick kliva och gå runt och ramla in i folk – men nästan ingen sa något tillbaka (ni vet, i England är det sorry och excuse me och thank you i överflöd).

Och sedan. Sedan klev jag av tåget i Dalarna och första tanken var att luften kändes så oerhört härligt frisk. Så nu har jag varit ut på stan och andats lite härligt frisk dalaluft.

Tårarna.


När jag satt med min panini (åh, jag är så trött på dessa paninis!) och min vatten på Apostrophe på Gatwick airport, då kom de. Tårarna. Tårarna som fyllde mina ögon och svämmade över. Sedan kom de igen när jag boardade planet och insåg att this is it. Och sedan lyfte planet, och ögonen svämmade över ännu en gång. Sedan kan man ju bli mottagen i Sverige på sämre vis. Lillebror och svägerskan gjorde tårta för att fira min hemkomst. Så gulligt!

onsdag 4 maj 2011

Too many goodbyes...

En kort stund tillåter jag mig att känna, och jag blir tårögd. Då gör jag som jag gjorde i Sundsvall – byter ut "hejdå" och säger "vi ses" i stället. Men att säga see you soon till Emma och Chenxing är inte samma sak som att göra det till mina svenska vänner, eller till de som blir kvar i London och som jag faktiskt kan träffa snart. För Emma och Chenxing kommer inte från Europa och trots att de säger att jag är  välkommen till Boston och Beijing och jag säger att de är välkomna till Stockholm, så vet jag ju... att inte tusan träffar jag dem snart.

Ännu en tid är på väg att ta slut.

Vemod.

Jag packar ner mössa, vantar och stora sjalar och det blir så påtagligt att jag har varit här länge.

Jag är så fruktansvärt taggad på att återvända till Sverige.
Men jag vill absolut inte lämna livet i London.

En dag kvar.

Nu kan jag åka hem nöjd

Ni vet, man är ju svensk, och det hörs ju troligen rätt tydligt på ens engelska accent. Men förra veckan efter att jag utbytt ett par meningar med ett butiksbiträde fick mina föräldrar och jag frågan:
– Från vilken del av UK kommer ni?

Yes, yes, yes, där satt den!

tisdag 3 maj 2011

Journalistik när den är som bäst?

De amerikanska tidningarna satte starka rubriker i dag. "Got him! Vengeance at last! US nails the bastard" (New York Post), "We got the bastard!" (Philadelphia Daily News) och "Rot in hell" (New York Daily). Magstarkt. Och ett märkligt sätt att rapportera på.

Amerikaner firar vid Ground Zero. Firar att bin Laden blivit dödad. Jag vet inte vad ni tycker, men jag kan ju känna att oavsett hur hemsk en person är, så känns det lite fel att fira dennes död. Och: vad tror Obama och gänget ska hända nu? Ingenting? Att allt blir frid och fröjd?

måndag 2 maj 2011

En av alla mina obsessions den här våren: SUSHI


Vår galna holländska vän gjorde sushi åt elva personer i kväll. Så oerhört trevligt initiativ och gud, vad gott det var! Och gud, vad härligt att vara i ett stort gäng med en massa sushi-älskare! Det här med att göra egna sushirullar är definitivt något jag måste testa att göra själv...

Och så gick det en dag...

...och hyresvärden bad om ursäkt för sitt uppförande. Hon är helt fantastisk när hon är glad och trevlig. Och sedan, när hon är arg, är hon så hemsk att man blir rädd. Jag undrar vilken diagnos hon har.

söndag 1 maj 2011

När man blir liten på jorden

Lögnare. Utsugare. Självisk. Sådan är jag! I alla fall enligt min hyresvärd, som också tycker att jag ska fundera över om det är något fel på mig när jag tycker att mitt rum är kallare än övriga huset.

Vad som gnager i mitt huvud just nu är om min hyresvärd kommer tycka att hon ska behålla min deposition för att betala de höga räkningarna som hon hävdar att jag orsakat när jag reglerat värmen i huset. Vilket jag alltså inte har gjort eftersom jag inte vet hur man gör. Äh, jag orkar inte ens förklara vår absurda konversation. Just nu längtar jag så enormt mycket efter att få ta alla mina väskor och stänga porten bakom mig och därmed lämna Stonefield Street för sista gången.
Google Analytics Alternative