torsdag 31 mars 2011

Kluven är mitt förnamn


Någon googlade på "älska London" i går och hamnade min blogg. Välkommen. Jag älskar också London. Det är nog därför det är så svårt att ta tag i att boka en biljett härifrån. Hemresan närmar sig. Ja, det är inte så att den ska ske i nästa vecka eller så, men den är så pass nära att jag bör boka flygbiljett. Men vilket datum ska jag lämna England för Sverige, så att jag får lagom mycket ledig tid i Falun innan jag flyttar till Stockholm, men ändå inte lämnar England för tidigt? (Jag känner ju mig själv – jag vet att jag kommer bli rastlös och vilja åka tillbaka till London efter två dagar i Falun.)

Jag vill till Sverige omedelbart. Nu.
Samtidigt vill jag stanna i London. Länge.

onsdag 30 mars 2011

Jaha, så har man blivit töntig också

Mitt lyxfika före lektion just i detta nu.

Jag har alltid tyckt att det ser så oerhört töntigt och fånigt ut när folk springer runt i stan med take away-lattar i högsta hugg. Tänk om jag hade vetat att jag själv skulle göra det en dag. Pinsamt.

tisdag 29 mars 2011

Med Hollywood runt knuten

Nu ska jag somna med vetskapen om att ett filmteam från Hollywood är här ute på min gata och filmar under natten. Min hyresvärd berättade i kväll att det är någon Hollywoodproduktion som håller på att spelas in, att en granne lånar ut sitt hus till dem och att de i natt spelar in något ute på gatan. Jag misstänkte något sådant när jag kom hem i kväll och såg stora filmlampor på gatan.

– Vad är det för film? frågade jag min hyresvärd.
– Den heter tydligen The girl with the dragon tattoo...
– Men, är det inte den... den svenska...? undrade jag, och googlade genast.

Mycket riktigt. Millennium-trilogin minsann.
Spelas alltså in på min lilla pluttgata i Angel. Just i detta nu. Så oerhört coolt.
(Kuriosa: När de var i Uppsala och filmade råkade jag vara där också.)

Jag och mina låga krav

Över en morotskaka och lite scones och te på Yumchaa i dag kom vi på det, Sofia och jag. Jag måste träffa en engelsman. En engelsman som bor och jobbar i Stockholm, men som har en lägenhet i London. Dessutom ska han ha familj kvar i England, gärna ute på landsbygden. På så vis får jag fortsätta prata engelska, jag kan när som helst åka och bo i London och jag får för alltid en koppling till England. Perfekt! Om någon känner till en sådan engelsman, hojta vettja!

måndag 28 mars 2011

Jag skulle kunna hitta på en lång och detaljerad berättelse utifrån varje upphittad lapp


Jag har haft ett projekt de senaste veckorna – projekt: collecting notes for my final photography assessment. Jag har hittat några spännande lappar på gatorna runtom i London. Bakom varje lapp finns en historia, en historia vi inte vet om. Vem har skrivit lappen, varför – och till vem? Varför ligger den på marken? Tappades den av misstag? Förbannade sig personen över att lappen inte längre finns i dennes ägo? Var det inte meningen att någon skulle se lappen? Eller var det helt enkelt så att personen i fråga bara var lat och inte hittade någon papperskorg?

Lappen på bilden är för stor och har för mycket text för att platsa i mitt slutprojekt, men den är inte ointressant för det. Den innehåller ett gäng frågor som handlar om Libyen. Jag undrar genast: vem har skrivit frågorna? Av vilket syfte? Är personen som skrivit dem journalist? Vad tror ni?

söndag 27 mars 2011

Kul att man är så optimistisk vad gäller storleken


Jag köpte ett par nya byxor här om dagen.
Alltså, jag måste uppenbarligen lära mig att tänka större, bokstavligt talat.
Man måste ju få plats med mat och fika och annat viktigt. Typ magen.

Psst. Jag vet. Halsbandet är gudomligt. En skrivmaskin som skrek efter mig. Köp mig, köp mig!

Lästips – "It's the economy, stupid!"

Mina gamla kursare från bildjournalistprogrammet på Mittuniversitetet jobbar på ett examensprojekt den här terminen. De befinner sig i världens alla hörn och fotograferar på temat "It's the economy, stupid!" I juni har de en examensutställning på Galleri Kontrast i Stockholm. Fram till dess kan ni följa dem på deras blogg. Bilderna är grymma och texterna spännande.

lördag 26 mars 2011

Aaall byyyy myyyseeeelf...


Jag är så imponerad av mig själv – en hel dag utan att jag köpt en enda måltid ute (bortsett från en banan efter mitt träningspass). Frukost hemma, lunch hemma, middag hemma, även om middagen bestod av te och bagels. Och jag fortsätter på temat "hemma" – min lördagkväll är den lugnaste på länge. Jag skriver lite till Londonsvenskar. Målar naglarna gula. Nätdejtar (jamen kom igen, man måste ju börja någonstans, även om man fortfarande ett drygt halvår som singel är rätt ointresserad av karlar eftersom det alltid verkar vara något fel på dem). Jag försöker också komma på roliga utflykter att göra i London eller till andra städer. Tips?

fredag 25 mars 2011

Not exactly as we planned...

Planen: Åka till Brick Lane och äta indiskt i lugn och ro på mysig restaurang. Hade peppat för grytor med kikärtor, linser, koriander, ris och naanbröd i ett dygn.

Hur det blev: Inser att tiden är knapp. Hamnar på Liverpool Street Station, äter halvsjaskig japansk nudel-och-tofu-take away sittandes på en bänk mitt i fredagsrushen.

Torraste mars på...

...jag minns inte hur många år. Men så lite som det har regnat i London under mars har det tydligen inte gjort på väldigt, väldigt länge i alla fall. Bra timing att vara här, känner jag.

Regent's Park, 24 mars 2011:



onsdag 23 mars 2011

Samtidigt i London: 15 grader och sol


Hemlängtan. Innan jag fick en obefogad utskällning av min hyresvärd hade jag inte längtat hem en sekund. Sedan växte sig hemlängtan lite starkare när Jonna åkte hem från mig för en dryg vecka sedan och ensamheten slogs emot mig. Plötsligt kände jag att jag ville följa med till Sverige. I helgen fick jag nytt besök av två vänner och vi har haft riktigt sköna dagar. i går åkte en av dem hem, i morse åkte nästa. Nu är det bara jag igen och ensamhetsångesten sköljer över mig – jag vill till Sverige! Trots att jag är oerhört kluven inför att lämna London har nedräkningen till maj börjat...

Men det finns två saker som gör att jag inte vill till Sverige än:
1. Vädret. Det är så varmt och soligt just nu!
2. Engelskan. Jag vill inte sluta prata engelska.

lördag 19 mars 2011

Välbehövliga vänner, skratt och danssteg


Ibland är det skönt att de finns precis när man behöver dem, de där stöttepelarna. Som när man är SÅ nära att kastas tillbaka till en tid som var skit och när man är SÅ nära på att stanna hemma och vara bitter och ledsen i stället för att gå på pubrunda med några vänner. Tur att jag kunde älta lite och inse att gå ut och ha roligt var precis vad jag behövde. Så ut gick jag i går. Till Soho med några vänner. Drack drinkar, socialiserade och dansade. Och roligt, ja, det hade jag, så roligt att jag inte alls var hemma vid midnatt, utan först på morgonkvisten. Hur jag mår i dag? Oförskämt bra! Härliga tider!

torsdag 17 mars 2011

Numera tränar jag för duschupplevelsen

Jag älskar hur dörrarna i entrén automatiskt öppnar sig för mig och hur doften av klor slår emot mig. Jag älskar den omedelbara synen av spinningsalen, poolen och det enorma gymmet. Men framförallt älskar jag omklädningsrummet och duscharna på YMCA i London där Friskis & Svettis hyr in sig. För där jag bor är duschstrålen ganska svag och därför har jag utvecklat en teknik i duschen för att håret ska bli genomblött och för att allt balsam ska sköljas ur. Dessutom är det väldigt kallt i badrummet, så jag har även utvecklat en teknik för att torka mig så effektivt som möjligt och samtidigt frysa så lite som möjligt. Och jo, jag har även en teknik för att så fort som möjligt flytta fötterna från det iskalla golvet, in i strumporna och vidare in i mina varma tofflor.

Ja, nu kanske ni börjar förstå att jag finner duschningen på gymmet som rena rama spaupplevelsen. Strålen är stark, vattnet är varmt – och kokosdoftande duschkräm ingår! Dessutom får man ett eget litet bås som man kan låsa. I omklädningsrummet, där man slipper frysa, finns minst tio hårföner samt ett par plattänger, och medan man torkar och klär på sig kan man titta på nyheter på någon av de två platta tv-apparaterna som hänger på väggen. Och jo, det finns även bastu.

Att gå på ett Friskispass kostar 5 pund. Jag skulle lätt betala 5 pund bara för att få duscha i en stark, varm stråle och ha fri tillgång till kokosduschkräm, bastu och tv.

onsdag 16 mars 2011

Plötsligt händer det

Efter frukosten gör Katarina mackor till matsäck. Hon frågar om jag också vill göra några, men jag tackar nej och förklarar att när det kommer till matsäck så är jag lite... lite... eh... fan...
Jag kommer seriöst inte på vad det heter på svenska.

När man är omgiven av ett annat språk och försöker fokusera på det språket och relaterar vissa ord och ämnen till det språket, eftersom man har lärt sig det på, i det här fallet, engelska – då får man ofta tänka till när man ska hitta ord på sitt modersmål. Och det är väl egentligen inte så konstigt. Det händer varje dag att jag letar efter ett svenskt ord. Men det är inte ofta ett ord är helt borta, som det var i morse.

Katarina: Men säg det på engelska då.
Jag: Picky. Fussy.
Katarina: Jaha, men... eh...
Jag: ...
Katarina: ...eh... vänta... ja, kräsen?
Jag: Ja! Just det!

Min plötsliga svårighet att formulera mig och hitta ord gäller både på engelska och svenska – jag tror att min hjärna är lite förvirrad. Men det är lite pinsamt, för det är ju inte så att jag bott här särskilt länge. Så om jag får problem att hitta svenska ord ibland, då förstår jag verkligen att riktiga utlandssvenskar har problem...

tisdag 15 mars 2011

Från vitt till svart

Ni vet hur bra det har känts där jag bor. Jag fick ju tårta, choklad och sång när jag fyllde år och jag har blivit tillsagd att mina vänner är så välkomna och allt har känts himla trevligt.

Det har liksom tvärvänt, om man säger så.
Jag har nästan blivit utskälld, helt obefogat.

Jag som har bakat kladdkaka till dem två gånger, tagit hand om deras katter trots att jag är katträdd, plockat kattbajs från golvet, jag som accepterar att min tv inte fungerar, jag som har en madrass med fjädrar som skär in i min kropp på natten, jag som finner mig i att frysa i mitt eget rum, allt samtidigt som jag betalar en skyhög hyra, ja, jag känner mig ganska orättvist behandlad.

I natt sover jag hos en kompis och när helgen går mot sitt slut och två kompisar från Sverige kommer på besök, då tar jag in på vandrarhem tillsammans med dem. De får nämligen inte bos hos mig.

måndag 14 mars 2011

Pretty proud

Mina första anteckningar i engelskakursen.

Really nice intonation. You speak at a nice rythmn and stress certain words which give it more emphasis. It makes it easy for the audience to follow. Your timing is excellent. A very good talk. Your speaking is of a very high standard. Well done!

Omdömet är en lärares ord från min första assessment i English Speaking Skills. Givetvis finns också saker jag kunde gjort bättre och saker att tänka på till min andra assessment. Men just nu, för att motivera mig att jobba lite, fokuserar jag på det jag inte hade en aning om: att en engelskalärare skulle bedöma mitt tal som very high standard. Gud vad jag är stolt över mig själv just nu.

söndag 13 mars 2011

Hej, jag har lite annat att göra nu...


Mitt Sverigebesök och jag håller oss sysselsatta. Vi har varit på två musikaler på två kvällar. Vi har gått i affärer och turistat. Vad jobbigt det är att vara turist. Men vad fin den här staden är!

torsdag 10 mars 2011

Nu skiter vi i plugget och gör London i stället


Jag har suttit som på nålar de senaste dagarna. Jag vet inte när jag var så otålig sist. De två senaste veckorna har bestått av ständig nedräkning och halvtimmen jag tillbringade i ankomsthallen på Stansted tidigare i kväll var hur lång som helst. Men nu är hon här, min svägerska. Och jag är jättestressad, för hur ska jag hinna visa henne hela London på fyra dagar?!

onsdag 9 mars 2011

Apropå att pannkakor var det viktigaste i går...

Normalt betyder 8 mars något helt annat för mig än semlor och pannkakor. 8 mars är lika med internationella kvinnodagen. När man pluggar engelska ihop med människor från Japan, Kina, Vitryssland, Thailand, Spanien, Frankrike och Taiwan blir man gång på gång förvånad och märker att vi har det rätt bra som kvinnor i Sverige. Vi har kommit så långt jämfört med andra länder.

Då blir jag stolt.

Därmed inte sagt att vi ska vara nöjda, eller att vi är jämställda.

Och det absolut knäppaste i allt detta är väl att behöva vara stolt över att "vi har kommit långt". Det skulle aldrig varit någon skillnad mellan män och kvinnor från första början.

tisdag 8 mars 2011

Semmeldagen säger ni? Pannkaksdagen säger jag!

Jag fullkomligt ignorerar att folk där hemma i Sverige vräker i sig semlor i dag. För här i England är det pancake day. En kompis och jag åt en smaskig trerättersmiddag i kväll:

Förrätt: Pannkakor med banan och choklad.

Huvudrätt: Pannkakor med banan och sirap.

Efterrätt: Pannkakor med chokladbitar i.

Äsch, jag har väl bara blivit lite mer... integrerad.

Med mitt bärbara kontor kliver jag in på Starbucks och beställer en kopp te.
Killen bakom kassan frågar om jag vill ha mjölk i teet.
– Yes, please, hör jag mig själv säga.

Yes, please? Vadå yes, please? Jag har väl aldrig velat ha mjölk i teet?!
Men i dag har jag tydligen det. Och tycker faktiskt inte att det är så himla pjåkigt.

söndag 6 mars 2011

Bara en very important person har söndagsmöte


Söndag vid Old Street. Jag tog en kopp te och rostade bagels med soltorkade tomater-cream cheese. Och hade fikamöte med min kulturredaktörkollega som jag aldrig träffat förr. Mycket trevlig tjej! Men framförallt: ah, denna viktighetskänsla...

Lite kattbajs till kvällsfikat, kanske?

Intorkat matspill på golvet, brödbit bredvid bordet, fettlager på spisen, kattbajs framför kylskåpet. Köket i huset där jag bor är såååå smutsigt just nu – och jag är så trött på det att jag mest håller mig på mitt rum. Jo, jag bor ju också här, så även jag har ansvar att städa. Men jag har ingen lust att städa upp deras skit. För seriöst, det är inte mitt skit. Om jag råkar tappa något på golvet, eller om jag råkar spilla mat på köksbänken, då torkar jag upp det direkt. De jag bor med verkar inte riktigt fungera på samma sätt...

På onsdag får jag besök och då ska det inte se ut så här. Så om det inte är snyggt på tisdag städar jag i ren protest. Synd att dammsugaren knappt suger något bara...

(Det är vid sådana här tillfällen man längtar till Sverige.)

Komiken i att alla svenskar gör samma sak

Vasaloppet – det absolut viktigaste i Sverige i dag. I alla fall om man tror flödet på Twitter och Facebook. Herregud, är det ingen som har något bättre för sig? Ungefär varenda Facebookkompis äter frukost till Vasaloppet, läser jag. Det är Vasaloppsväder och Vasaloppshäng, men framförallt är det Vasaloppsfrukost som gäller. I går var det nästan ingen i mitt Twitterflöde som pratade om något annat än Melodifestivalen. Och i dag, ja, det går liksom inte att missa vad som händer där hemma.

Och javisst, jag erkänner, hade jag bott i Sverige skulle troligen även min tv visa Vasaloppet, för mina minnen till att långsamt vakna upp framför Vasaloppet är ganska mysiga. Det är bara det att så här på avstånd ter sig det kollektiva fenomenet ganska... komiskt.

lördag 5 mars 2011

SWEAT AND SMILE, SWEDISH STYLE!

Endorfiner, endorfiner, endorfiner... welcome back!

Fasen, jag kunde inte låta bli att le när jag testade Friskis & Svettis i London i dag. "Sweat and smile, Swedish style" är faktiskt vad de säger om träningen här. Och faktum är att jag inte bara log, jag svettades också. Ganska mycket. Jag har inte tränat sedan jag kom hit, bortsett från ridningen och någon löprunda, och det var länge sedan jag kände mig så plufsig som jag gör nu. Jag har verkligen längtat efter träning. I natt drömde jag att jag var på ett träningscenter i London och när jag vaknade tänkte jag att nu får det vara nog – herregud, jag till och med drömmer om det.

Och under timmen på Frisks & Svettis insåg jag att det kanske till och med är lite extra viktigt att träna här. För att gå in i sig själv och musiken och få ett avbrott från den ganska stressiga Londonmiljön, ja, det var faktiskt helt fantastiskt skönt.

fredag 4 mars 2011

När valmöjligheterna är oändliga...

...väljer Johanna att stanna hemma.

Kompis, det går ju bra för mig nu, så jag borde vara på topphumör. Men nja, inte inte riktigt in the mood. Jag känner mig tråkigast i världen som en fredagkväll stannar hemma och klistrar in bilder i min fotoworkbook, hänger upp bilder på väggen, gör research och ser på Svt Play. Vad jag hade kunnat göra? Pja, de jag brukar hänga med ska ut och äta middag för att sedan gå vidare på pubrunda. Men jag känner inte för att socialisera med typ femton personer, vara i pubmiljö, vara ute sent och virra runt efter buss och taxi ensam mitt i natten. I kväll är inte en sådan kväll. Däremot skulle jag gärna göra något mysigare, typ gå ut och äta med en, två, tre, möjligtvis fyra eller fem personer (inte femton!), hänga hemma hos någon, se en film, sitta på ett café. För sådan är jag.

torsdag 3 mars 2011

När bitarna faller på plats...

Jag läser två sköna kurser i London och är kulturredaktör för en Londonsajt för svenskar vid sidan om. I Stockholm väntar ett sommarvikariat på en av våra största tidningar – och nu även en lägenhet, liten men tjusig med bra läge och perfekt medan jag letar efter något permanent.
Ja, man skulle ju kunna säga att kompis, det går bra nu.

Cooking date på campus i förorten

En av tjusningarna med att få vänner från andra länder är att man lär sig nya saker. Och smakar nya saker. Jag som varit så kräsen vill nu smaka det mesta – och här i London inser jag gång på gång att det är värt att smaka! Japansk mat har blivit en favorit. Men i kväll blev det svenskt. Jag introducerade kladdkakan för mina vänner från Kina, England och USA.

Först fick Emma från USA mig att smaka jordgubbar med grekisk yoghurt och honung.
Om jag var skeptisk? Mycket. Om det var gott? Mycket!

Sedan fick Chenxing från Kina mig att smaka kokad coca cola med ingefära.
Om jag var skeptisk? Mycket. Om det var gott? Mycket!

I Kina är det tydligen väldigt ovanligt att man äger en ugn och att baka kakor och bröd är liksom inget vare sig Chenxing eller hennes kinesiska vänner och bekanta gör. Här i England har hon gång på gång uttryckt sin förvåning över att alla västerlänningar kan baka. Därför tog vi tag i det och lärde henne i kväll. Kladdkakan gjorde vi i muffinsformar eftersom vi inte hade någon kakform. Jag översatte receptet till engelska, Chenxing gjorde jobbet och vi andra hejade på.

Om de var skeptiska? Inte ett dugg. Om det var gott? Extremt! Resultatet blev över förväntan och vi halvt dog när vi åt kladdkakemuffins provisoriskt i tekopp, med glass i botten. Att äta tillsammans med de här tjejerna har hittills inte varit annat än succé, varför nästa cooking date redan är inplanerad.

Jag tror bestämt att det syns vem det är som är stolt över sitt livs första bakverk, va?

tisdag 1 mars 2011

Då kan man inte annat än att älska London


Först byter man tunnelbana på Kings Cross och hör hur All you need is love ekar i tunnlarna. Det är en manlig musikant som spelar och sjunger med klar stämma. Sedan anländer man Angel och när man kommer upp med rulltrappan möts man av en tjej som spelar gitarr och tamburin (samtidigt, hur hon lyckas är en gåta) och med vacker röst sjunger I hope you had the time of your life...

Stämningen. Känslan.
Akustiken i tunnlarna.
Människorna som rusar åt olika håll.

All you need is love.
I hope you had the time of your life.

Välmodet, vemodet, lyckan. Samtidigt. Plötsligt blir de stressade stegen lite behagligare.

Nämen jag skiter väl i uppsatsen då

Ett mail dimper ner i inboxen. Hej, vill du bli vår kulturredaktör? Typ så. Eh, okej liksom, kan jag väl. Det hade inte kunnat komma mer lägligt.

Jag har nu världens bästa anledning till att skippa den där kursen som bara är tråkig och inte ger mig annat än ångest. Att både läsa kursen och vara redaktör har jag inte tid med – och vilket som ger mig mest är det ju ingen tvekan om. Nu kan jag lägga mer tid på min engelska- och min fotokurs, och dessutom vara kulturredaktör för en webbsida som snart nylanseras, vilket känns mycket mer motiverande för mig personligen, och inte minst för mitt CV.

Plötsligt känns det som om det inte är meningen att jag ska läsa den där kursen.
Google Analytics Alternative