Från Sverige hade jag packat ner två paket från mina föräldrar.
De paketen öppnade jag när jag hade vaknat. Konstigt att ge paket till sig själv.
Frukosten blev sen och lyxig. Massor av halloumi och grönsaker.
När jag kom till köket möttes jag av ett Happy birthday! från de som jag bor med.
Att de kom i håg gjorde mig glad.
Jag fick en födelsedagskram när jag gick hemifrån. Det gjorde mig också glad.
Till Katarinas vandrarhem hade jag med mig lunch till oss. Jag fick en till födelsedagskram.
Min lunch bestod av fruktsallad och en fransk muffins. Med massor av vaniljkräm.
Det är ju min födelsedag för tusan!
Sedan gick vi till Tate Modern.
Där tittade vi på fotoutställning och spelade konstspel på bildskärm.
Och så blev vi fikasugna. Lovisa mötte upp oss för fika på Tate.
Crumble med vaniljglass. Och te. Så fruktansvärt gott.
Jag blev bjuden. Det var visst min födelsedag.
Vi gick på italiensk restaurang på Leicester Square på kvällen.
Jag var så hungrig att jag slukade både förrätt, varmrätt och efterrätt – och glömde fota.
Men presenterna jag fick från mina nyfunna vänner fotade jag.
När jag gick hem var jag nöjd med födelsedagen.
Hemma möttes jag av mer.
Jag hade inte väntat mig födelsedagssång på engelska.
Eller en chokladask och ett fint kort.
Eller en chokladtårta med ett ljus att blåsa ut och önska mig något.
Sedan satt Maureen och jag och åt tårta och pratade ett tag.
Hon påstår att 27 är den bästa åldern.
Fortfarande ung. Men lite visare. Lite tryggare. Lite... bättre.
Jag tror henne.
Har jag inte världens bästa hyresvärd ändå?
Så här avslutades min dag vid 23-tiden i kväll.